Det gör ont

Det gör ont att vara så här utpekat ond, utan att få någon möjlighet att få förklara, försvara sig eller bemöta. Jag föredrar vrål och förolämpningar alla dagar framför tigande. Det är som mobbning. De iskalla blickarna, tystnaden och den bortvända ryggen sårar mig så många gånger mer än direkt angrepp. Det kan man åtminstone begripa sig på. Till skillnad från den här terrorn där man tydligen själv ska veta vad man gjort fast man inte har en aning.